Det är inte alltid livet går i den takt man vill. Ibland blir det bara för mycket. Jobb, familj, relationer, krav – allt snurrar samtidigt. Jag tror vi är många som biter ihop. Som går vidare, dag efter dag, utan att riktigt stanna upp. Men kroppen säger ifrån till slut. Det gör även tankarna.
För mig blev det tydligt när jag började få svårt att sova. Tankarna rusade. Jag blev lättirriterad, tappade lusten till träning och började slarva med maten. Det som brukade ge energi kändes plötsligt som ett måste. Då insåg jag att något behövde förändras.
Terapi behöver inte vara något stort
Det finns flera ställen att vända sig till för psykoterapi i Luleå. Och det behöver inte vara så dramatiskt. Det är inte bara för dem som gått igenom något hemskt. Det kan lika gärna handla om att man tappat fotfästet lite. Att man vill förstå sig själv bättre.
För mig var det precis så. Jag kände mig inte ”sjuk”, men inte heller helt i balans. Att få prata med någon som lyssnar – utan att döma, utan att komma med råd – det var som att få andas ordentligt för första gången på länge.
Det bästa är att du inte behöver ha svaren när du kliver in. Du får hitta dem längs vägen. Terapeuten guidar, ställer frågor, speglar det du säger. Ibland räcker det med några samtal för att få nya perspektiv.
Det finns hjälp – och det är okej att ta emot den
Många drar sig för att söka hjälp. Man tror att man ska klara allt själv. Speciellt vi som är vana att hålla igång, ta hand om andra och få saker att rulla. Men terapi handlar inte om att vara svag. Det handlar om att vilja må bra. Att ta ansvar för sitt liv.
I Luleå finns både privata terapeuter och de som jobbar inom vården. Vissa jobbar med samtal, andra med kognitiv beteendeterapi eller psykodynamisk terapi. Det viktiga är att hitta någon du känner förtroende för. Det ska kännas tryggt. Och du ska få vara dig själv.
Jag är glad att jag tog steget. Det har hjälpt mig att prioritera, att sätta gränser och att känna efter. Livet snurrar fortfarande, men nu känns det som att jag har fötterna på jorden igen. Och det är värt allt.